…och den däringa dopparedagen närmar sig med stormsteg…
Shit alltså. Vad mysigt. Men skinka och Kalle Anka och den där förbannade Karl-Bertil. En riktig mysjul ska det bli.
Eller ja. Jag jobbar ju. I år igen. För femte året i rad. Väldans himla mysigt.
Men jag jobbar bara till tre. Så det gör inget. Efter det ska jag plocka upp mina hundar och blixtfort åka och plocka upp sonen hos sin pappa. Sen blir det soffhäng hos mamma för hela slanten. Åtminstone är det så jag har tänkt mig. Sen vet man förstås aldrig hur det blir.
Sonen har fyllt år. En rätt ansenlig mängd år dessutom. Nytt x-box och kinect. Massa filmer och spel. Lite kläder oxå. Men det var ju ändå ungefär lika intressant som att Jesus gick på vatten.
Tacka vet jag x-box… Fantastiskt rolig pryl det där. Jag har turnerat mot sonen hela eftermiddagen. Svårt att hålla tungan rätt i mun när man helst av allt vill vrålskrika könsord och slå kontrollhelvetet i bordet. Men till slut vann jag. Knock out i första ronden. Nöjd som få. Ville berätta för någon så jag ringde min syster. Man skulle kunna påstå att jag fick dåligt med cred för min vinst. Tydligen är man omogen om man är mäkta stolt över att ha vunnit över en åttaårig kille i tv-spel. Ska jag va ärlig tyckte jag att det var han som var omogen som grät över förlusten. I vilket fall bet jag ihop och förlorade snällt en massa gånger. När jag äntligen kände att det var dags för en vinst hade pojkrackarn någon ny gubbe som förlamade mig med grön gas. Jag blev vansinnig och så var det slutspelat för idag.
Jag överväger att tokträna hela natten så ska vi allt se vem som är bäst imorgon…
Planera uppesittarkväll dagen före den ljuva dopparedagen har också hunnits med. Först var planen Bingo-Lotto. Men efter lite moget övervägande så kom jag på att jag hatar Bingo-Lotto. Så det får bli lite schyssta filmer och thaikäk istället.
Nu är det hopp i säng. Gymmet med L klockan nio för bövelen 
Vad är detta om egentligen? Att skriva på fejjan att det är ‘en uuunderbar dag’ en härlig måndag och annan crap. Det är det verkligen inte. Det är precis som vilken skitdag som helst. Förutom att det är måndag då… Vilket kan göra den liiite skitigare ändå.
Men vafan. Här sitter man i vanlig ordning. Bitter över livets alla orättvisor. (I alla fall de som drabbar mig.) Lyssnar på klämkäck julmusik och känner mig aningens lite förvirrad till råga på allt. Men det ger väl sig. Det brukar sånt göra tror jag.
Har ändå haft en rätt soft helg får jag säga. I fredags ville sonen ha hemmagjorda hamburgare som mysmat. Eftersom sonen får det sonen vill ha så blev det hamburgare. Hamburgare och idol. I oroade sig lite för att Jay har ätit knark… Man får faktiskt inte det förklarade han för mig. Ohh han är så smart min son . I detta fallet har vi överseende med hans lilla snedsteg eftersom han kommer att vinna idol förklarade jag. Dubbelmoral när det är som bäst…
Resten av helgen blev det ett fasligt bilåkande. Bort och fram och hit och dit. En film gick att klämma in oxå. Och renskav. Kan vara något av det godaste man kan äta 
Nu ska jag hälla i mig kaffet, röka en cigg och dra mig mot gymmet… Men det går så långsamt…
Oohh sicket skitställe. Å vilka människor sen. Såå typiskt ullaredare. Dessutom fanns det inte särskilt mycket roligt heller.. Var ullared bättre förr? Det måste vara så. Eller så är det bara så att det finns så fruktansvärt mycket prylar på samma ställe. Folk blir hysteriska och handlar all möjlig skit som dom ändå inte behöver. Men inte jag minsann. Gör EN gångs skull. Ett halsband till råttan som jag ändå bestämt mig för innan, kallingar, sockar och skidhandskar till sonen.
Jag vill mysa. Det gör jag inte. Jag stirrar på min satans adventsljusstake som jag har fixat med sen September. Nu hatar jag den.
Dagens casual citat…
1. Det var tur att det inte var snoppvärmaren han gav sig på. För den har jag ändå lagt ner massa jobb på.
2. Det står en bil där. Fiifan.
Jag slarvar varje gång jag ska blogga om något… Varje gång jag hittar något att reta mig på så tänker jag för mig själv.. Detta ska jag skriva om. Detta inträffar en mängd gånger varje dag. Men det gör jag såklart inte.. Jag skiter i bloggen.. Jag lyckas få såna jävla reaktioner på varje inlägg. Helst så ska man ringa och skrika om saker sådär mitt i natten på en lördag då… Nänä.. Enough is enough.
Sen släpps inte alla kommentarer igenom heller.. Men det är bloggens fel. Inte mitt. Antagligen är det lika bra. Då skrivs ingen skit som andra kan bli arga på…
Jag är knappt bitter nu för tiden… Dessutom ska jag jobba nu 
Åhh.. Älsklingen. Tänk när du va så liten.. Nu är du stor, men lika söt.
Mannen i mitt liv…
…en flicka som inte kunde gå och lägga sig på kvällen som normala människor…
Jag är så trött. Men det är lugnt. Det går över snart och så kan jag vara vaken hela natten igen. Woohoo… Not.
Men men. Så mycket ska jag inte gnälla ändå. Helgen har/är rätt ok.
Fredagsmys i vanlig ordning. Lasagne, idol, godis och pepsi max. Varför ändra ett vinnande koncept. Det första roliga var att en gammal kär vän ringde som jag inte pratat med på låååång tid. Det var sjukt kul, kändes som att vi inte vart ifrån varandra en dag. Samtalet flöt på, vinet rann ner bra mycket fortare än vanligt. Så när vi babblat bort några timmar och bestämt att det absolut inte ska gå så lång tid igen,utan att vi verkligen ska träffas snart kände jag icke för att sätta mig och kolla idol. I tog det ändå med en nypa salt och ninjarullade fram och tillbaka över hundarna och hejjade samtidigt fett hårt på Jay, trots allt.
Jag satte mig med datorn i soffan och lyssnade på Ramones. Kolla fejjan, fixade och donade… Då, bara sådär, dök *Hemliga Arne’ upp… Han tyckte om såna där hundar som jag gillar. Alltså fastnade jag med hemliga killen på msn till fem på morgonen.. Trevligt..
Lördagen började sent. Gick lååångsamt. Innehöll film och godis igen..
Sen msn hela natten !
Söndag…. Taklampa på klockan 10:45… Ljuset sved i min själ.
J ringde till I. Dom ville leka. Jag väste att det går skitbra. Lek hos J. Jag är kraftigt uppbokad..
Sagt och gjort. I kördes till J. Det var kraftigt befriande. Så ska man inte säga när man är en politiskt korrekt förälder. Men det är ju inte jag så det kvittar.
Gymmet. Underbara gymmet. Efter en halvtimma kliade det i röven. Skitmycket… På gymmet finns det speglar överallt. Det går bara inte att gräva sig i röven utan att det syns ur sju olika vinklar. Det störde mig sjukligt i tio minuter sen glömde jag av det igen…
Efter träningen dog jag antagligen och kom till helvetet. Jag ringde min vän Tobi och skrek om min stackars mage som gjorde så ont att jag nästan kräktes. Ingen sympati. Skrik inte, träna mer sa sadisten. Jag kräktes nästan igen…
Jag är hemskt ledsen för detta men jag får fortsätta storyn senare. Sadisten aka badpojken kan inte vara tyst. Han läser recept högt till egenöversatt engelska. Jag hatar honom.
- Shave the union, hott app the märgarin.. Give the banana a rejäl trip in the stekpän.
Vilket jävla miffo.
Nu när det ordnat till sig lite och jag blivit tillrättavisad för min dumhet om att det skulle varit farsdag i söndags vilket det givetvis inte var eftersom det är på söndag, så ska jag gå vidare med ett uppskattande inlägg till mina fina vänner som står ut med mycket.
Framförallt till tre människor som ligger mig mycket varmt om hjärtat 
De senaste två dagarna har varit rätt tjötiga om sanningen ska fram. Men tack vare min älskade syster, min fina vän Malin och min bästis 4 life Tobi har det börjat ordna upp sig.
Ni har alla kommit med konkreta råd och argument och den här gången ska jag ta till mig det ni säger och faktiskt lyssna. Jag vet ju att ni har rätt. Logiskt så vet jag att jag tycker samma sak men det är fan ingen hit att vara logisk alla gånger. Så återigen tack som satan för att ni finns och för att ni lyssnar
Sen har Hanna lite annat vettigt att delge världen också… Nämligen att man ska ha en fotbollsintresserad kille… Såklart..! Hon har läst det i en tidning. (Det låter självklart mer sant om man har en källförteckning.)
En fotbollsintresserad kille vill ligga mycket. Särskilt när det är matchkväll. Det är vetenskapligt bevisat. (Stod antagligen också i tidningen.) För att om favvolaget förlorar är han lite ledsen. Alltså vill han tröstligga. Om favvolaget däremot vinner så är han självklart glad och vill segerligga lite. Hur bra som helst. Fotbollskillar is the shit alltså. (Inga real deal huliganer bara. Dom knarkar.)
En annan grej som har höjt humöret lite är Tobbes badkarsfobi. Fruktansvärt roligt. Han kan bara inte förstå att vuxna människor badar. Det är SJUKT. Han är fan inte klok, Tobi. Han tänker inte göra det. Aldrig. Never. Jag försöker såklart bearbeta detta märkliga beteende utan vidare framgång. Det finns verkligen inte en tjej i världen som är värd att ligga i ett badkar för. Ligga där och bara glo. Jag försökte förklara att det kan ju vara trevligt att ligga och prata.
Prata kan man göra i vardagsrummet. Måste man nödvändigtvis ha vatten kan man väl använda våtservetter…
Tobi, hittar du en tjej som kan tänka sig att sitta i soffan och bli torkad med våtservetter så blir jag kraftigt imponerad 
Men nu ska han badtränas grabben. Vi får ta det bitvis. Han får ligga stilla utan vatten en svängt till att börja med. Så får det bli 
Nu är det pannkaksdags, men innan dess kastar jag in en låt som jag precis ringde och sjöng för Hanna med min ljuva stämma.
Jädra fin bete 
Det handlar inte om att finna den person man vill gå till sängs med.
Det handlar om att finna den man vill vakna upp med.
Det handlar inte om att finna den man vill leva tillsammans med.
Det handlar om att finna den man inte kan leva utan.
I världen är du bara någon…
…men för någon är du hela världen.
Idag är det solig och fint. Man kan ju undra vad den här dagen har att erbjuda…
Hundarna har promenerat, gröten är intagen, morgoncigg och kaffe är kirrat… Kan vara dags för lite Basshunter och smink kanske.
Jag ska gå ner på byn en sväng. Kolla lite här och där och hämta ut råttans nya overall från Hurrta. Vattentät och allt. Hon kommer att bli fantastiskt nöjd. Jag kommer att bli fantastiskt nöjd när pottsorken inte försöker ta sig in i mina skor under promenaderna.
Sen bär det av till sadisten. Han ska ha någon sladd. Det kan han få. Men jag ser helst att jag får en ny halvljuslampa i utbyte. Jag behöver se bra när jag kör.
Imorgon är det farsdag. Den dagen är för alla pappor. Presenter och tårta och hela baletten. Detta medför ett kraftigt pressat schema. Gymmet, hämta I, möta mamma och köpa ny vinterjacka till I, sen vidare till pappa… Uj, uj vad stressigt. Antagligen behöver jag vila i förebyggande syfte.
Nä, nu är det dags. Tiden är inne så att säga.
Här sitter jag. Tända ljus, spagetti & köttfärssås. Djupa blickar i natten. Dreggel som hänger ur en mungipa. Ett snigelspår i soffan.
Mitt liv med mig själv och mina hundar.
You said you’re just one in the crowd
But, your laughter is way to loud
You feel the darkness rule the light
Your life is complicated too
But, you know just what to do
the light you give is not in you
Hold your head up high
and this pain will die
somehow, somewhere, just try
your living in the dark
where noone can see your tears
but, hold your head up high
Can you tell me that I’m wrong
dont keep your broken heart to long
deep inside your growing strong
Look beyond your life today
can you see yourself this way
when the windercold is gone
Hold your head up high
and this pain will die
somehow, somewhere, just try
your living in the dark
where noone can see your tears
but, hold your head up high
Hold your head up high
and this pain will die
somehow, somewhere, just try
your living in the dark
where noone can see your tears
but, hold your head up high
:cry: :cry: :cry:
…raka vägen out ur my back. Ja dra på trissor. Jag är opererad. Rätt nyopererad dessutom. Kvart i nio i morse sågade farbror doktorn upp min rygg. Rena rama SAW filmen utspelade sig i rummet.
Under dagen som gått har jag berättat för en fasligt massa folk om min operation. Några stycken hävdade myndigt att det minsann inte är en operation att ta bort ett födelsemärke. Nä men det kan ju dom lärda tvista om tills dom blir blåa i ansiktet. För opererad det är precis vad jag är. Det sa doktorn. Så det så.
Farbror doktorn målade och fixade lite på min rygg. Jag kontrollerade så att han gjorde rätt. Det gjorde han inte. I stället för att ta bort fläcken målade han en lång oval mojäng. En femcentimeters båt på ryggen. Detta blir bra sa doktorn nöjd.
Sen började tortyren. En spruta. Right in my back. Fruktansvärd smärta. Eller ja, så ont gjorde det kanske inte. Men för säkerhetsskull påtalade jag att jag hade hjärtsvikt, en uns av panik och antagligen skulle svimma. Farbror doktorn trodde mig inte utan grävde bara ohämmat vidare. Uj, uj, uj… I smell pänikåångest. (Säkert citat från Felix Herngren.)
Anyway. Efter min operation kände jag mig huslig as hell. Sex timmar i köket är ingen skit. Jag skulle gärna vilja vara sådär duktig i köket och intresserad av matlagning. Göra trevliga cupcakes och fina söndagsstekar. Men även solen har sina fläckar och jag är född utan matlagningskunskaper eller intresse för att lära mig. Nu är det dessvärre så att jag fått direktiv om kostscheman och sådana grejer. Alltså, ät gröt och ägg till frukost, sen mellanmål, lunch, mellanmål, middag , mellanmål och kvällsmat.
Jag har förvandlats till en bäbis som måste äta i princip hela tiden. Men lätt fixat för Tobi får fixa något käckt pulver så jag slipper äta kesella all day long.
Jag måste sluta prata högt med mig själv och med hundarna när jag powerpromenerar. Två dumma grejer lyckades jag med.
Första dumheten inträffade när jag gick på en upplyst gångbana precis intill en skog. Mörkt som satan. Plötsligt prasslade det till. Några blad ramlar ner i snabb takt. Attans tänkte jag. Nu blir jag mördad, antastad, dräpt. Tyvärr så kollade jag enbart in i skogen och inte rakt fram, samtidigt som jag vrålade; PASS PÅ KATLA, EN MÖRDARE PÅ G. Katla stannar blixtfort. Råttan morrar som besatt. Jag lyckas slutligen vända blicken i min färdriktning. Där står han. En man i sina bästa år. Vettskrämd och alldeles stel stirrar han på mina tre små överspända hundar. Eeh. Hej hej sa jag och låtsades som att de regnade. Då sprang han. Gubben vände på klacken och joggade ner för gångbanan vilken han precis promenerat uppför. Skit sa jag till hundarna. Men samtidigt tycker jag att man ska se positivt på såna saker. Hans kolesterol sänktes nog från en rent livsfarlig niva.
Varsågod grabben. Man kan nog säga att jag räddade ditt liv.
Andra dumheten kom bara efter fem minuter. Hundarna ville gå på trottoaren. Dom vet att dom får skäll när dom kliver ut i vägen. Men jag ville inte gå där. Jag kände mig trängd bredvid höga häckar och skåpbilar. Jag gick mitt i vägen samtidigt som jag förklarade för hundarna varför det kan vara lurigt att tassa omkring på mörka platser. Då ropar en pytteliten tant att jag absolut inte behöver vara rädd med sådana ståtliga hundar. Gött. Vi pratade ett tag. Tanten och jag. Hon tyckte nog inte jag var så knäpp.
För säkerhetsskull sa jag till henne att inte ränna runt på egen hand i mörkret. Hon skulle bara slänga sopor men lovade att direkt gå in. Man kan säga att jag räddade henne lite oxå.
Det är ju så kolossalt lätt att sköta sitt bloggande när hela skiten krånglar hela jävla tiden… Kanske skulle byta bloggportal igen… Men orka… Jag är inte så särskilt seriös i vilket fall.
I vanlig ordning så har de inte hänt något särdeles spännande att berätta om så därför låter jag bli. En snabb uppdate sen sticker jag…
* Jag hatar fortfarande försäkringsjävlakassan.
*Jag har fortfarande inte fått några pengar.
*Jag har inte kunnat prata med pappa.
* Jag har inte varit på någon spännande fest.
* Imorgon ska jag ta bort ett födelsemärke.
* Jag vill mysa.
* Jag vill att mitt liv ska ordna sig.
* Den tionde december ska jag på julbord.
LIFE SUX!
Jaha ja. Nytt tema hösten till ära.
Väldans vad fint det blev. Värsta mysfaktorn här på bloggen…
Heja mig!
FK – Hej du har kommit till försäkringskassan tryck bla bla bla och tryck sen bla bla bla. Tryck nu bla bla bla och sen bla bla någonting.
Du har nu plats 184 i kön.
Jag – Tack så jävla mycket.
FK – Inget svar.
Efter tio minuter på plats 184 i kön sa någon klämkäck mansröst att jag kunde lämna mitt nummer så ringer vi upp dig så fort det bara är din plats i kön.
Tack så jävla mycket för andra gången.
Efter en halvtimma ringde Ingrid upp med stressad röst och undrade vad hon kunde hjälpa mig med.
Just precis då ville jag slita ut Ingrid ur telefonen och peta henne stenhårt i ögat. Men till och med jag fattar ju att det inte är stackars Ingrids fel att försäkringskassan har häcken full med att förbjuda folk att vara sjuka. Skit-försäkringskassan.
I vilket fall så förklarade jag med ganska sansad röst att jag vill ha mina pengar. Nu, direkt och ögona jävla böj. Ingrid förklarade myndigt om handläggningstid och massa annat nonsens.
Jag ville strypa tanten för andra gången.
Jag förklarade med sjukt myndig röst att jag har räkningar.
Ingrid noterade detta.
Tack. Tack som fan.
Nu. Precis just idag. På en helt alldeles vanlig måndag så bestämde jag mig. Jag ska återuppta bloggen. Trots att jag inte har särskilt mycket att berätta som är sådär himla jätte roligt och intressant så ska jag fortsätta blogga.
Även om jag skriver massa strunt och stavar som en kratta, PAPPA! Jag gör nämligen som jag vill. Jag är en bra bit på väg mot trettio och då måste man anses tillräckligt vuxen att göra som man vill. På sitt eget sätt. Punkt slut.
En snabb uppdatering sen sist kanske;
Livet har/är varit uppochner, ut och in, kors och tvärs och sånt. Snabbt sammanfattat = skit.
Men någon gång vänder det har jag hört. Så jag väntar ett tag och fortsätter ignorera omvärlden.
Slut på uppdatering.
Förut ringde mamma… Hon pratade om ryamattor. Jag vill gärna ha en antracitgrå ryamatta under soffbordet. Det hade varit snyggt. Nu har vi ingen eftersom vi har en råtthund som trots 322 maratonlöpningar upp och ner för trappan tyckte att det kändes bättre att kissa på mattjäveln under vardagsrumsbordet.
Alltså behöver jag en ny matta. Men först måste den ljuvliga försäkringskassan förstå alla sjukintyg från min läkare där han så hemskt ödmjukt försöker förklara att det är så himla hemskt svårt att jobba som undersköterska när man har stora sår i händerna. Att det kanske är så att jag visst vill jobba men just precis nu inte kan… Men om två veckor kan jag. Det har min nya doktor sagt. Och hon är faktiskt hudspecialist. Och så är hon från Skåne. Det väger fett tungt.
Nu får det vara färdigbloggat eftersom jag har så sjuuukt mycket att göra. Det är inte klokt vad mycket som ska göras när man är hemma hela tiden. Idag har jag som sagt varit hos läkaren. Nu ska jag laga mat. Sen gymmet.
Herre jösses vad jag ligger i.
Idag vaknade jag av det enda rätta. En varelse som kom krälande under täcket a’la The Grudge. Varelsen var Ian. Jag skällde att lite och försökte dra ut ungen i ena benet. Han smet iväg som varelser brukar göra. Jag somnade om. Ian kom tillbaka och satt på min kudde och spelade Nintendo DS. Han var åtminstone respektfull nog att spela utan ljud. Det hjälpte visserligen inte eftersom han kommenterade allt hela tiden. -Mamma, kolla här. -Mmmm. -Mamma, kolla denna då. -Mmmm.
Jag gav upp och klev upp ur sängen.
Det är synd om Dexter idag. Han har sagt det flera gånger. Eller snarare vrålat det hela dagen. Katla vill vuxenkramas. Dexter oxå. Jag har sagt nej. Verkligen bestämt har jag sagt nej. Ett nej är ett nej har jag sagt. Nu ligger han i sängen och ser ledsen ut. Den man får passa mest är såklart Walkyria. Hon river ner kompostgaller som aldrig förr. Hundar ska vara rädda för såna. Dom låter högt. Walkyria skiter högaktningsfullt i det. Hon vet att om man hoppar som en blixt på dom så välter dom. Förbaskade rabiesråttan.
Nu ska jag duscha och sen blir det skogen på svampjakt. Verry nice faktiskt.
Någon ny aptråkig grej från facebook… Gissa saker om folk… Jag gissade lite om mig själv. Helt klart lurigt…
Tror du att Therese Fors har haft ihop det med någon av sina lärare? Näpp
Tror du att Therese Fors någonsin har tagit emot pengar som en muta? Näpp igen
Tror du att Therese Fors någon gång har ljugit för att slippa en dejt? Antagligen
Tror du att Therese Fors sjunger i duschen? Ibland
Tror du att Therese Fors har varit intresserad av dig? Med största sannolikhet; NEJ.
Tror du att Therese Fors har testat droger någon gång? Nej
Tror du att Therese Fors skulle kunna dumpa en dejt? Varför inte.
Tror du att Therese Fors någonsin har dragit ner byxorna och visat rumpan för någon? Kanske
Tycker du att Therese Fors är tondöv? Helt och fullt
Tror du att Therese Fors har duschat idag? Nej, hade tänkt att göra det sen.
Tror du att Therese Fors har spelat klädpoker någon gång? Det kan nog ha hänt
Tror du att Therese Fors fortfarande sover med gosedjur i sängen? Räknas Dexter så ja.
Tycker du att Therese Fors är ytlig? Ja det tycker jag
Tror du att Therese Fors skulle bry sig om du råkade ut för en olycka? Beror på vem du är
Tror du att Therese Fors har drogat sig med smärtstillande? Alvedon är ju tunga grejer.
Tror du att Therese Fors är med i tiotusenmetersklubben? Barnslig fråga
Tror du att Therese Fors vill ha barn? Jo det vill jag kanske ha.
Tror du att Therese Fors har tagit springnota? Nej, jag är väldigt laglydig.
Tror du att Therese Fors har haft telefonsex? Det kan tänkas
Tror du att Therese Fors har haft sex med fler än en person på samma dag? Barnslig fråga igen.
Tror du att Therese Fors har badat naken? Ja
Tror du att Therese Fors skulle stöta på din partner? Skulle jag inte tro.
Idag är det alltså måndag. Hur kul det nu kan vara. Men idag kom lill-prinsen hem från sin pappa. Det är ju såklart trevligt och väldigt mysigt. Jag har saknat honom en massa. Idag ska vi återinföra lite rutiner har jag tänkt mig. Åtminstone påbörja lite. Nästa vecka börjar fritids igen så då gäller det att ha en korrekt dygnsrytm. Kanske kan bli hopp i säng vid niosnåret eller så. Vi får se, tydligen har det krigats en del om sänggåendet hemma hos pappan. Men det blir inget med det. No way alltså.
Nu sitter vi här och kollar spindelmannen och äter korv och bröd. Himla mysigt. Men snart är det dags för en promenix. Dexter vill nog gärna röra sig lite. Han får inte träna eftersom han har varit lite hängig så det får bli en härlig promenad i stället.
Idag har jag frostat av min frys. Det såg ut som ett snölandskap där i, men nu är det rent och fint. Så har jag handlat en massa mat. Lika kul som vanligt alltså. Men sen var vi och köpte färskfoder till Dexter. Köpte tjugo kilo. Det var allt som fick plats i frysen, men det bör ju räcka ett tag med tanke på att han ska äta 800 gram om dagen. Sen köpte jag blodpulver också. Här ska boostas. Han kommer att bli grym Dexiflex.
Time to take a walk…
Therese